Filmprogrammet "I dagsljus minns jag det inte så väl" som togs fram av Filmform på inbjudan av Luleåbiennalen repriseras nu i Stockholm i Filmforms lokaler. Asrin Haidari och Emily Fahlén, curatorer för Luleåbiennalen, finns på plats och sammanfattar årets biennal i anslutning till filmvisningen.
Filmprogram
The Return of the Buffalo, Claes Söderquist, 1970-2012, 19:11 min
Desert, Jessica Faiss, 2002, 04:19 min
Cecilijas hus, Katarina Eismann, 1999, 21:20 min
Nordic Panoramas, Landscape No.2, My Lindh, 2018, 03:05 min
The Pool, Sara Jordenö, 2003, 23:04 min
Speltid: ca 71 min
Filmprogrammet uppehåller sig kring frågor som rör historiens oundvikliga närvaro i vissa platser. Platser som endast existerar i minnet och de själsliga såren efter en svunnen samvaro, ett politiskt projekt eller en förlorad utopi. Filmerna i programmet varierar både ifråga om tid, form liksom innehåll men har gemensamt att platserna de skildrar så tydligt framstår som palimpsester, där lager av berättelser och upplevelser överlappar varandra och ständigt skrivs över.
OBS: evenemanget har fri entré men föranmälan krävs då antalet platser är begränsat. OSA genom att maila till info@filmform.com
Programmet inleds med Claes Söderquists dokumentära The Return of the Buffalo – ett material som Söderquist återvänt till efter 40 års tid. 1970 när projektet påbörjades var Claes Söderquist en av ytterst få utomstående filmare som släpptes i land på den då nedstängda fängelseön Alcatraz som 1969 hade ockuperats av organisationen Indians of all Tribes. Det som mötte Söderquist var ett fungerande samhälle mitt i majoritetssamhällets institutionella ruiner. På ön hade ett skolsystem, arbetsliv och kulturaktiviteter organiserats och det tidigare fängelset förvandlats till en språngbräda för en intensiv frihetskamp. I filmen hörs rösterna från de drivande i projektet, däribland poeten John Trudell och läraren Bob Bradley, berätta om ursprungsbefolkningens ockupation och dess sociala ställning i USA. The Return of the Buffalo kan förstås som ett unikt dokument över en svunnen utopi och hur den materialiserar sig på en avskuren plats.
Vi färdas vidare i Jessica Faiss Desert – en hypnotisk videoinspelning från en resa genom den egyptiska öknen. Bakom bussfönstrets smutsiga ruta tycks horisontens flyktpunkt ständigt förflytta sig bort från oss in i oändligheten. I Cecilijas hus av Katarina Eismann tas vi med på en resa genom rummen i en familjs sönderbombade hus utanför Sarajevo. Den sociala dimensionen som tidigare varit så starkt kopplad till byggnaden lyser här med sin frånvaro. Familjemedlemmar, vänner och soldater berättar om sina minnen av byggnaden före, under och efter det krig som förvandlade huset till ett skyttevärn. I gestaltningen av en familj och dess raserade hus berättar filmen en större historia färgad av geopolitiska konflikter och etnisk rensning.
En anslående bild av en urskog presenteras för oss i My Lindhs Nordic Panoramas, Landscape No.2. Långsamt glider den massiva skogen isär och landskapet framträder alltmer som en levande entitet. Programmet avslutas med den essäistiska The Pool av Sara Jordenö. I berättelsens centrum står olika former av utplåning – USA:s härjningar i Afghanistan och Irak, och ödeläggelsen av en utomhuspool i kalla krigets Moskva, en inofficiell mötesplats för sexuellt laddade möten mellan kvinnor. Poolen är borta men lever vidare i minnet hos en av de personer som en gång vistats där. På samma sätt, närmar vi oss bombningarna i mellanöstern – genom ett besök på en testplats för bomber i den kaliforniska öknen. Filmen växlar mellan platserna och kontemplerandet över dem utan att någonsin besöka den ”riktiga” platsen.