I samklang med perioden under vilken Luleåbiennalen infaller, tar vi fasta på mörkret som en premiss att tänka utifrån och att arbeta med. Biennalen väcker frågor om vad en mörk tid kan sägas innebära: att det sociala och politiska våldet liksom tiden är en periodisk rörelse? Eller att mörkret är en för alltid närvarande premiss att navigera i?
Under utställningens sista helg bjuder biennalen in konstnärer, aktivister och tänkare att reflektera vårt omgivande politiska mörker, dess geografiska lokaliteter och specifika historiska kontexter, såväl som nödvändigheten i transnationella sammansvärjningar och vänskapliga band. Konferensen äger rum på Blackis, Folkets hus i Svartöstaden och Folkets bio i centrala Luleå. På lördagen arrangeras en fest i samarbete med Föreningsgatan 7.
Medverkande: Federica Bueti (skribent och kritiker, Berlin), Övül Durmuşoğlu (curator, Berlin), Ayse Gülec och Fritz Laszlo Weber (NSU Case och the Society of friends of Halit, Berlin), Michele Masucci (filosof, Stockholm), Oscar Männikkö (Konstnär/Boden mot rasism), Gergely Nagy (artportal.hu, Budapest), Nataliia Neshevets (VCRC, Kiev), Didem Pekün (konstnär, Istanbul/Berlin), Igor Stokfiszewski (Krytyka Polityczna, Warsawa), Studiegruppen om Folkfronternas estetik, Kim West (kritiker, Stockholm). Fler gäster annonseras löpande.
Ett förändrat konstfält: överlevnadsstrategier och antifascistiskt motstånd
På Blackis, Folkets hus i Svartöstaden
Fredag 15/2, 10.00–17.00
Under konferensens första dag arrangeras ett nätverkande program för konstarbetare och aktivister från olika delar av Europa, som använder antifascistiska strategier för att säkerställa sina respektive verksamheters fortlevnad. Fredagen genomförs i samarbete med nätverket AOOO – Arts Organizations Out of Office, som initierats av Art Lab Gnesta och Konstfrämjandet och samlar självorganiserade aktörer i Norden som arbetar med samtidskonst. Genom att träffas, utbyta erfarenheter och kunskap vill nätverket finna nya strategier, skapa motståndskraft och arbeta proaktivt gentemot de abstrakta och konkreta hot våra verksamheter står inför.
Dagen utgår från presentationer av ett antal europeiska konstaktörer följt av ett samtal under ledning av filosofen och aktivisten Michele Masucci. Hur har de senaste årens politiska utveckling i Europa påverkat situationen för aktörer inom konstfältet, och hur hänger de samman med andra politiska inskränkningar? Hur kan vi som konstarbetare hantera och vända den utvecklingen? Vilka allianser behöver vi etablera för att säkra inte bara konstens handlingsutrymme, utan allas demokratiska rättigheter?
OBS! för att delta i den första dagen av konferensen krävs anmälan
Katastrofen och (o)synligheten
På Blackis, Folkets hus i Svartöstaden
Lördag 16/2, 13.00–19.00
Konstnären Didem Peküns film Araf (2018) är ett av Luleåbiennalens verk och utgör ramverket för konferensens program under lördagen. Araf är en essäistisk roadmovie om en resa mellan Srebrenica, Sarajevo och Mostar i Bosnien. Berättarrösten tillhör Nayia, en spöklik karaktär som har varit i exil sedan krigets utbrott och som återvänder i samband med den 22:a minnesdagen av folkmordet i Srebrenica. Genom Nayia beskrivs den paradoxala upplevelsen av att återvända till sitt hemland i efterkrigstid; där minnen av konstant terror samspelar med landskapets nuvarande tystnad, det tillfälliga med det oavbrutet fortvarande.
I relation till en framväxande fascism kan distansens ljus göra ett historiskt skede greppbart, men vad ser vi mitt i dess pågående utbrott? Katastrofer bär olika temporaliteter – så hur greppar vi den som händer i långsamma övergångar och skiftningar istället för i explosiv form? En historisk katastrof kan förtigas, dold i landskap utan spår och monument, i arkiv tomma på information och i minnen som förblir privata. Och katastrofen som händer just nu kan i sin pågående form vara språkligt ogreppbar, den kan paralysera vår förmåga att agera. Med avstamp i Araf, centreras lördagens presentationer och framträdanden kring frågor om en katastrofs synlighet och osynlighet i ett landskap och i dess samhälle. Vad för typ av nya förståelser kan konsten generera? Vad ges den för mening i mörka tider?
Folkfronternas estetik
På Folkets bio Luleå
Söndag 17/2, 14.00–17.00
”Folkfronterna”: så kallades de politiska koalitioner av vänsterpartier och liberala som upprättades under det sena 1930-talet i syfte att bilda enade block mot fascismens framväxt – huvudsakligen i Europa men också på andra platser i världen. De mest tongivande var den franska Front populaire, i regeringsställning mellan 1936 och 1938, och den spanska Frente popular, som slogs ned av Francos revolt 1936. Men det fanns också folkfronter i Storbritannien, Österrike, USA och Chile. Samtliga svarade på olika sätt på Kominterns beslut att stödja folkfrontsstrategin vid sin sjunde världskongress 1935.
Hur ska vi förhålla oss till denna historia idag, när vi återigen står inför extremhögerns frammarsch, i Europa och bortom? Hur bör vi förstå dessa försök att skapa enhet i motstånd nu, trettio år efter ”realsocialismens” sammanbrott och mitt i en historisk kris för den europeiska socialdemokratin? Sensommaren 2018 initierade vi en studiegrupp om ”Folkfronternas estetik”, för att diskutera texter och konstverk, politiska visioner och kulturella initiativ från folkfronternas period. Sedan dess har vi varannan vecka samlats kring texter av Simone Weil och filmer av Jean Renoir, pratat om expressionismdebatten och arbetarfestivaler, studerat Ciné-Liberté-rörelsen och folkliga utbildningsreformer.
Vårt mål har inte varit att finna enkla analogier, bekräftelser på att nuet är precis som då, att ”1930-talet upprepar sig”. Snarare har vi velat ställa två historiska ögonblick mot varandra, för att kunna se skillnader såväl som likheter. Vår idé har varit att, om vi jämför nuet med det förflutna, så kanske vi kan få en tydligare bild av nuets särart. Och om vi ser på det förflutna från nuets perspektiv, så kanske vi kan urskilja vilka möjligheter, eller rentav ansvar, som det förflutna lämnar i arv. Finns det en tradition av antifascistisk enhet med vilken vi fortfarande kan identifiera oss? Finns det en motståndets estetik vi fortfarande kan göra anspråk på? Detta seminarium kommer att presentera några provisoriska spekulationer härledda från detta pågående och öppna arbete.
– Studiegruppen om Folkfronternas estetik