Konstfrämjandet

2

Konstfrämjandet

Start för Curera i Norrbotten! — Intervju med projektledare Lucie Gottlieb

Lucie Gottlieb, projektledare för Curera, Konstfrämjandet Norrbotten. Grafisk form av LKP.
Hos Konstfrämjandet Norrbotten drar nu projektet Curera igång. Med start den 30e januari presenterar projektet en rad samtal om curatorers situation på olika konstinstitutioner i Norrbotten. Parallellt skapas projekt i samarbete med svenska curatorsstudenter och även ett nytt residens för curatorer i Norrbotten.

Hej! Vem är du?
 
Lucie Gottlieb: Jag heter Lucie Gottlieb och arbetar på Konstfrämjandet Norrbotten som projektledare för Curera. Jag är annars verksam som frilansande curator och min praktik cirkulerar främst kring kollektivt sorgearbete, förlust och ritualism. Jag är med och driver konststudion och utställningsrummet Nef i Stockholm och är även involverad i organisationen för konstnärsresidenset Hybrida i Värmland.
 
Om du får sammanfatta det kort: vad är Curera – hur funkar det?
 
LG: Curera är ett aktivitetsprogram med fokus på curatorer, deras arbetsvillkor och roll i konstvärlden. Målet är att erbjuda en bättre förståelse för vad en curator är, hur avgörande deras arbete är för ett rikt konstliv och för disseminering av kultur och kunskap, och varför de därför behöver få bättre stöd.
 
Projektet är främst försatt i en norrbottnisk kontext, men vi bjuder även in curatorer från andra platser i Sverige, samt även internationella personer som arbetar professionellt mot samma mål, utifrån olika strategier. På så sätt hoppas vi kunna exemplifiera mångfalden av curatoriella praktiker, och samtidigt belysa ett antal återkommande utmaningar och intressen inom professionen.
 
Curera består ju av tre delprojekt: Samverkan, Läranden och Geografier. Vem är de tre delarna intressanta för och varför satsar ni på just dessa tre områden?
 
LG: Samverkan är en serie föreläsningar, workshopar och nätverksmöten som äger rum under våren på olika platser i Norrbotten, med syfte att förmedla curatorns roll och funktion. Föreläsningarna ger utrymme för utbyte och dialog mellan curatorer, kulturarbetare av olika slag, politiker och besutsfattare samt bidragsgivare. De flesta av evenemangen är öppna för allmänheten!
 
Vi behöver se en utveckling av intressen och metoder inom curatering som inte bara utformas utifrån metropolitiska förhållanden. Målet med Läranden är därför att erbjuda tillfälle för en grupp curatorsstudenter att uppleva arbetsvillkoren och möjligheterna som kommer med att arbeta utanför storstadsområdena – något som annars är ovanligt inom curatorsprogrammen.
 
Geografier tar formen av ett residens för curatorer. Konstnärer har haft möjligheten till flertalet residens i Norrbotten, men detta blir faktiskt första gången en liknande möjlighet erbjuds curatorer i regionen. Vi ger en curator som är i början av sin karriär ett tillfälle att arbeta i den regionala kontexten. Målet för oss är här att stödja residenscuratorn och hjälpa den att upptäcka Norrbottens potential.
 
Vi vill bygga så många broar som möjligt och därför sker alla tre delar inom programmet parallellt och överlappande. Residenscuratorn och curatorsstudenterna tar bland annat del i några av evenemangen inom Samverkan.
 
Residenset som är del av Geografier är inte bundet till krav på produktion av något slag. Varför har ni valt att utforma projektet på det sättet?
 
LG: Frilansande curatorer behöver ofta navigera omöjliga deadlines under press att producera och leverera innehåll. De har väldigt sällan möjligheten att ta sig tid att utforska nya territorier eller djupdyka in i specifika aspekter av sin research, särskilt tidigt i karriären då de verkar under ekonomiskt prekära förhållanden. Därför vill vi uppmuntra och stödja curatorisk research av olika och framväxande slag. Vi tror att curatorer och deras samverkansparter sällan egentligen behöver producera projekt för att generera nya tankar och arbetsmetoder. Istället skapar residensperioden tid och utrymme för reflektion, så att curatorn kan fokusera på experimentation och utveckling av nya idéer i dialog med omgivningen. Målet är att låta curatorn möta kulturarbetare och fritt få interagera med konstscenen i Norrbotten, vilket vi tror är givande för både curatorn själv och regionen på lång sikt.
 
I delprojektet Läranden (plural) arbetar ni ihop med studenter inom curating. Kan du berätta mer om det samarbetet?
 
LG: I Läranden samverkar vi med studenter vid masterprogrammet Curating Art på Stockholms universitet. Eftersom jag själv studerat inom samma program är jag väldigt entusiastisk över samarbetet! Varje år tar åtta till tio smarta och kapabla personer i början av sina curatoriella karriärer examen från programmet, men ofta saknar de verktyg och förståelse för hur man kan arbeta på mindre befolkade orter. De flesta curatoriella utbildningar är förlagda i storstäder och visar alla på ett glapp inom just detta kunskapsområde, eftersom de ofta utformats utifrån närliggande, specifika, kulturella vanor och förutsättningar. Självklart besöker man platser utanför städerna, men med Läranden hoppas vi kunna erbjuda en tydligare förstahandsupplevelse av den här sortens miljöer.
 
Studenterna vi samverkar med har påbörjat en dialog med olika Norrbottensbaserade organisationer, inklusive Silvermuseet och Kiruna kommun, och kommer i februari att åka upp för att besöka oss på plats och göra research. Än så länge är det för tidigt att dela detaljer kring arbetet, men vi vet att det hela kommer resultera i ett eller flera projekt som utvecklas under våren!
 
Varför är Curera en viktig satsning just nu?
 
LG: Arbetsvillkoren för frilansande curatorer har alltid varit prekära. Men när vi såg hur yrkesområdet blev i princip bortglömt i Sverige under Coronapandemin, där många helt lämnades utan supportsystem, var det en tydlig väckarklocka om att en förändring måste ske. Bristen på tillgång till finansiellt stöd beror delvis på hur man kategoriserar curatorer och hur deras roll ofta förbises i olika sammanhang. Man tänker sig att curatorns roll kan fyllas av de utställande konstnärerna själva, av en utställningsproducent eller bara åsidosättas helt och hållet, vilket vi inte tror är gynnsamt för svenskt konstliv i det långa loppet.
 
Förhoppningsvis kan Curera bidra till en förbättring på detta område genom att skapa en närmare förståelse mellan olika aktörer inom konstens ekosystem, så att vi tillsammans kan ta fram bättre arbetsmetoder för både individer och organisationer.
 
Projektet fokuserar ju både på Sverige som helhet och Norrbotten mer specifikt. Vad är det som är utmärkande för curatorers situation och roll i just Norrbotten?
 
LG: Regionen är vidsträckt, men stark i fråga om nätverk och samarbeten mellan organisationer och verksamma individer. Trots detta finns ett extremt litet antal verksamma curatorer i området jämförelsevis med storstäderna, och ett mycket litet antal institutioner arbetar curatoriellt. Förståelsen för vad curatorer kan bidra med till platserna där de arbetar är väldigt begränsad, vilket gör att curatorer sällan intresserar sig för Norrbotten. Vi tror dock att det finns stora möjligheter och ett behov för curatoriell kompetens, om än på ett annat sätt än vad som tar sig uttryck i större städer. Dessa sätt behöver utvecklas, läras in och utbildas kring.
 
Vidare nämns curatorer som yrkeskår för första gången i den nya kulturplanen för Region Norrbotten 2023-2026, och därför vill vi ta tillfället i akt att starta en dialog om vad som krävs för att skapa utrymme för professionen. Ofta är det genom att börja i lokala kontexter som vi kan få syn på globalt växande möjligheter.
 
Vad hoppas du händer efter att Curera avslutas till sommaren?
 
LG: Vi ser på Curera som ett pilotprojekt och hoppas kunna fortsätta arbeta med dessa frågor även efter att projektet går i mål, även om det hela då kanske får en annan form. Genom att på olika sätt integrera samma mål i andra projekt och sammanhang hoppas vi att detta kan vara starten på en resa mot mer hållbara modeller för curatoriska initiativ.
 
 
Läs mer om projektet på Konstfrämjandet Norrbottens hemsida.