Jag blev glatt överraskad när jag häromveckan läste Emanuel Karlstens kulturkrönika i Göteborgs Posten. Redan i rubriken spratt det till: “Upp till kamp – Evig anställning måste räddas!”
När hände det senast att en kulturskribent går till försvar för ett samtida konceptuellt verk? Visst blev det ett väldigt hallå i höstas i samband med Lars Vilks bortgång, men då var det med fokus på yttrandefrihetsaspekten med inslag av högerextrema trossatser samt en kritik mot Moderna Museets inköpspolicy.
Verket Evig Anställning – en repetition: Under byggandet av stora projekt, till exempel Västra länken i Göteborg, aktualiseras enprocentsregeln, det vill säga att en andel av den totala budgeten går till projektering av nya konstnärliga gestaltningar. En idé med rötter i 1930-talets folkhemsbygge med syfte att ge upphov till högkvalitativ konst integrerad med stadsrummet och att ge konstnärer substantiella uppdrag med produktionsmedel och arvodering. För att garantera en hög kvalitet, främja bredd och lika villkor över landet, finns Statens Konstråd. Västra Länken projekteras av Trafikverket som delegerar konstfrågan till Statens Konstråd, som i sin tur valde ut projektet Evig anställning av konstnärsduon Goldin+Senneby. Verket går ut på att på den nya stationen bygga ett minikontor med stämpelklocka och utlysa en tjänst – som varar för evigt (eller så länge den anställde vill), på vilken personen själv får bestämma vilken syssla som ska utföras. Pengar till lön ska komma från att projektets budgetanslag investeras på börsen. På konstspråk kan verket kallas för en social skulptur, vars ringar på vattnet letar sig in som kontrastvätska i samhällets ekonomiska flöden och den moderna människans livsvillkor.
Nu har förverkligandet av verket råkat på patrull (det handlar om att det juridiskt inte går att starta en stiftelse som finansieras av statliga pengar). Att Trafikverket, som bekostar projektet inom ramen för enprocentsregeln, inte verkar särskilt förtjusta i Evig anställning blev rätt uppenbart när de gav Statens Konstråd några futtiga månader på sig att lösa den juridiska delen. Nyheten blev att Evig anställning stoppas. Det kan tyckas vara en i sammanhanget liten sak och i en byråkratisk värld rimligt beslut att sätta punkt för projektet. Men i verkligheten är det en oroande vändning för den offentliga konsten. Att testa något som aldrig prövats förut, räcka efter det oföreställningsbara och göra det begripligt och publikt, det är något av den (offentliga) konstens adelsmärke. Som Emanuel Karlsten skriver:
”En ”evig anställning” bland korttidsanställningar; en illustration av vad som blir kvar av en människas värv i en värld som allt mer domineras av robotar. Kanske kvarstår just bara en stämpelklocka, ett omklädningsrum och oceaner av tid på Korsvägen?”
Kan ett konstverk bli mer dagsaktuellt träffande i en tid av egenanställningens evangelium och i en värld där värdestegringen av passivt kapital vida överstiger lönearbetets utkomst?
Det som gladde mig så mycket var att en kulturskribent utanför konstens värld fick syn på det unika. Ibland är det mer värdefullt än när vi själva talar i egen sak. Den demokratiska enprocentsregeln, Statens Konstråds kompetens ifråga om omvärldsanalys och aktuella konstnärskap är inget vi bör ta för givet. Vi har redan sett vad som händer när konstuppdrag delegeras till Trafikverket själva, eller som i Stockholm, där politikerna slukat Wall Street Nackas nyliberala dröm om gentrifieringsvänliga, fastighetspristrissande och outsourcade street art-paket med “DNA-kod” som får vilken auktoritär propagandaminister som helst att nicka gillande.
För att konstens frihet och höga nivå och professionalism ska bibehållas behövs mer än bara gamla fina gamla institutioner. Nya röster som ”skriker till” är nödvändiga. Karlsten avslutar:
Ge livet tillbaka till den galnaste, smartaste idén Göteborg någonsin antagit!
Gör det för vår skull, för våra barns skull – men inte minst för att hela världen ska förstå att vi är staden där fantasin, drömmen och konsten saknar gränser.
Tack för det – Mer sånt!
Paulina Sokolow, Verksamhetsutvecklare Kommunikation
Del 1: november 2021: Konsten får aldrig användas i politikens tjänst, av paulina Sokolow
Del 2: december 2021: Populister påstår sig gå folkets ärenden, av Mattias Irving