Under hösten 2024 har den nya styrelsen för Konstfrämjandet Västra satt ljus på den offentliga konsten i Göteborg. Till skillnad från konsten på museer och andra institutioner möter den offentliga konsten sin publik vare sig den vill eller inte. I ett samtal med Konstfrämjandet Västra berättar ordförande Jenny Magnusson om arbetet med Göteborgs offentliga konst.
Sedan våren 2023 har Konstfrämjandet Västra en ny ledning. Med syfte att kartlägga och synliggöra den konstnärliga infrastrukturen i Göteborg har de arbetat med projektet Stenarna i själen. I projektet har fyra offentliga verk i staden valts ut och sedan har konstnärer, författare och andra utövare bjudits in att skapa något nytt i relation till det befintliga verket – till exempel ett performance, ett tillfälligt, platsspecifikt verk eller en sonett.
– Vi vill synliggöra de konstverken som finns där bland oss men som kanske inte alltid blir sedda och får den uppskattning de förtjänar. Vi har valt att göra detta genom att bjuda in konstnärer som sedan utifrån sin egen konstnärliga praktik skapar något nytt: en slags dialog, en omtolkning men också en hommage, berättar Jenny Magnusson, ordförande för Konstfrämjandet Västra.
Stenarna i själen
Projektet Stenarna i själen utgår från fyra äldre offentliga verk i olika delar av Göteborg: Sommaren / ung man av Eric Grate (1947), Endre Nemes monumentala marmorintarsia i Högsbo (1955), Pergola av Bengt Arne Linderos, Bror Person, Bo Sällström och Olle Langert (1969) och en skulptur av okänd konstnär från 90-talet placerad i Kungsparken. Gemensamt för de utvalda verken är att de alla är tillverkade i materialet sten.
Materialet, som kan upplevas som beständigt, nästintill evigt, får en särskild innebörd i relation till de pågående omvandlingarna av Göteborgs stadsbild, där man under kommande år ska flytta eller renovera flera befintliga institutioner. I tider av stora förändringar finns ett behov av förankring i det invanda och välkända, samtidigt som det öppnas en dörr för nya potentiella berättelser och perspektiv att träda fram och ta sin plats. Här skapas ett utrymme där projekt som väcker liv i den offentliga konsten, för att tillgängliggöra den och samtidigt hålla kulturen vid liv, kan spela en viktig roll för samhällsbygget.
I mötet mellan äldre verk av sten och nyskapade, tillfälliga verk lyfter Stenarna i själen fram historien och skapar samtidigt möjligheter att betrakta vår egen tid genom nya glasögon. De offentliga verken får chans att upplevas på nytt och de nya gestaltningarna anknyter till en närvaro i stadsbilden som känns igen. Författaren och poeten Fredrik Nyberg bjöds exempelvis in att se på Eric Grates skulptur av en ung man och frågade sig, i formen av en sonett, vad denne sett från sin utkikspunkt, där han blickar mot den intilliggande skogen.
– Vi hoppas att våra konstnärliga interventioner ska skapa lager där både historik om befintliga verk och nya tolkningsmöjligheter ryms, säger Magnusson.
Konst för alla?
Den offentliga konsten upplevs ofta utifrån radikalt andra förutsättningar än den inne på institutionerna. Genom sin närvaro i det offentliga rummet når den en större publik och gör ett större anspråk på allmängiltighet. Ett konstverk som hängs inne i en konsthall, ett privat galleri eller något annat rum som är särskilt avsett för en viss publik, är lätt att avfärda för den som inte är intresserad, särskilt införstådd eller gjort ett val att besöka platsen. Ett offentligt verk, däremot, ser vi vare sig vi vill eller inte. Ofta behöver det alltså försvara sin existens inför alla individuella erfarenheter, preferenser och åsikter hos de som passerar det.
Precis dessa krav på den offentliga konsten, att den ska vara tillgänglig och tala till alla, har också fått till följd att den kritiserats för att inte vara konstnärligt utmanande. Inom konstvärlden finns uppfattningen att kraven gör att det ofta saknas verkligt utmanande offentliga verk. Krasst sett kan man tänka på det som att den offentliga konsten ständigt utger sig för att vara något den aldrig kan uppnå: konst för alla. Detta kan vara en av anledningarna till varför offentlig konst är ett så känsligt och engagerande ämne för både allmänheten och konstvärlden.
Samtidigt är det just dessa specifika förutsättningar som gör den offentliga konsten till en viktigt arena för kulturpolitik och debatt. I de skavande frågorna hittar vi ofta det som kan uppmana till reell förändring och engagemang. Konstfrämjandet Västra vill med projektet Stenarna i själen slå ett slag för den offentliga konstens betydelse för samhället.
– Hur tråkigt skulle inte vårt samhälle vara om vi inte hade konsten som en samlande punkt, något att reta sig på eller något att orientera sig kring? Vi vill skapa en medvetenhet kring den offentliga konsten – att den konst vi har är gjord av människor som har ett uppriktigt syfte att visa och berätta något som är viktigt. Det handlar om att lyssna och se. De utvalda verken har placerats när samhället och tiden såg annorlunda ut än i dag, men de har stått sig över tid. Vi lever i ett samhällsklimat där det råder ett nästan uteslutande ekonomiskt perspektiv, men med projektet och i vår verksamhet hoppas vi kunna påvisa en annan måttstock, konsten, där tid är något annat än pengar, säger Magnusson.
Det ekonomiska perspektivet är en annan återkommande kritik som lyfts i debatter kring den offentliga konsten. Uppfattningar om att den offentliga konsten är dyr, inte bidrar till samhället eller stjäl medel från andra samhällsfunktioner är utbredda, men inte särskilt väl underbyggda. Argumenten har använts i ökande utsträckning på senare år. Detta parallellt med att diskussionen kring fler och fler politiska och samhälleliga frågor utgår från marknadsprinciper, med vinst, konkurrens och effektivitet som centrala värdeord. För Konstfrämjandet, liksom många andra konstaktörer, är detta dock en väldigt främmande bild av verkligheten. Vi och många andra aktörer ser konsten som ett "görande" – ett sätt att tänka om samhället och ett forum för reflektion, dialog och kritik – snarare än en produkt med syfte att generera ekonomiska fördelar för någon genom sin tillblivelse.
Öppna dörrar
Det behövs stora satsningar från konstvärldens håll för att överbrygga gapet mellan konstvärlden och allmänheten – medvetna och generösa gester som bjuder in fler än de redan initierade och som slår upp dörrarna för nya perspektiv och erfarenheter. Initiativ som Konstfrämjandet Västras Stenarna i själen och andra projekt bland våra distrikt kan förhoppningsvis vara till hjälp i denna process. De kan vara verktyg för konstvärlden att använda sig av, för att bjuda in allt fler att intressera sig för konst, engagera sig och få möjlighet att identifiera sig med vad den har att säga.
– Det är en fråga om demokrati. Genom att samtala för vi vidare den demokratiska facklan och hjälper varandra att förstå varför vi är här. Vi i styrelsen har en gemensam önskan att låta samtidskonsten spela en verklig roll i människors liv och miljö i staden. För oss är Konstfrämjandet en bra dialogisk plattform att utgå ifrån i detta arbete, med ett stort nätverk via sina distrikt i hela landet och sin mångfald av medlemsorganisationer.
Läs mer om Konstfrämjandet Västra, och om projektet Stenarna i själen, på deras hemsida.
Föreningen Konstfrämjandet Västra bildades 2019 men utgörs sedan 2023 av en ny, arbetande styrelse som har ett särskilt intresse för konstens roll i samhället. Medlemmarna arbetar alla med egna konstnärliga praktiker och har lång erfarenhet av att arbeta pedagogiskt, curatoriellt, inom folkbildning och genom uppdrag i staden. Stenarna i själen är deras första projekt inom ramen för Konstfrämjandet och genomförs med stöd av Göteborgs stad.