Remissvar — "Moderna: en ny myndighet för modern konst, arkitektur och design" (Ds 2025:2)

Sammanfattning

Konst och kultur är områden som behöver utvecklas i takt med de omställningar som just nu sker inom ekonomi, ekologi och civilt försvar. Det grundläggande syftet med sammanslagningen borde vara att effektivisera konstens knappa resurser. En sammanslagning kommer dock inte att ge någon ekonomisk vinst utan riskerar snarare att ytterligare centralisera statens konst- och kulturpolitik till en ö i Stockholm.

Centraliseringen av statens konstnärliga kompetenser till Skeppsholmen har skett samtidigt som Konstfrämjandet byggt upp samarbeten för konstnärer och konstpublik i hela landet. Med deltidsanställda i orter som Kiruna, Luleå, Örnsköldsvik och Stockholm genomförs kulturpolitiken i praktiken. Alla medborgares rätt till kvalitativa konstupplevelser är något vi verkar för och genom samarbeten med fler samhällssektorer. Vi har också framgångsrika samarbeten med de tre myndigheter som nu utreds. På så vis ser vi hur den kompetens som finns inom myndigheterna är viktig - men också hur svårt det är att som enskilda myndigheter verka i hela landet. Här har Konstfrämjandet kunnat kliva in genom sina lokala distrikt i både tätorter och glesbygd. Det senaste decenniet har Konstfrämjandets skapat tio nya distrikt, fyra biennaler / triennaler och startat viktiga verksamheter så som Bildkonst Sverige. Tyvärr har stödet från staten inte följt med utan tvärt om halverats i förhållande till inflationen sedan 2020. Konstfrämjandet har därför inte kunnat verka utifrån en full potential. Behoven av konst och kultur är större än vad vi förmår fylla.

Konstfrämjandets har initierade perspektiv på bildkonstens betydelse och ställning i hela landet. Vi föreslår, istället för sammanslagning av tre myndigheter till en, ett samverkansuppdrag som också ges till Moderna Museet. Genom samverkan direkt med fältet och det fria konstlivet kan resurserna nå längre än idag. En specifik satsning i norr med de samarbeten som nu är etablerade i Biennalformat kan ge ett extra lyft till alla de fyra regionerna utan att binda resurser till institutioner och byggnader. Moderna Museet och Konstfrämjandet tillsammans kan ombesörja detta och på så vis få optimal utväxling på arbete som redan gjorts i samverkan med befintliga aktörer.

Utredningsförslaget

Vilken samordningsform, om någon, Moderna Museet, ArkDes och Statens Konstråd borde inordnas i, är svårt att avgöra utifrån en utredning med bristande risk- och konsekvensanalys. Med grund i den verksamhet som Konstfrämjandet idag bedriver och de behov som finns hos våra distrikt och medlemmar ser vi en risk att prioriteringar av resurser i form av kunskap och medel fokuseras på utställningslokaler på Skeppsholmen i Stockholm, och/eller på andra platser i stället för en nationellt utåtriktad verksamhet som inkluderar alternativa utställnings- och stadsrum runt om i Sverige.

Nationella uppdrag

ArkDes och Statens Konstråd har ett uttalat uppdrag att verka i och för hela landet, vilket också är ett uppdrag som föreslås ingå i en ny myndighet. I dag finns Moderna Museet representerad i Stockholm och Malmö, och i samverkan med ArkDes är Moderna den enda utpekade nationella noden för gestaltad livsmiljö. Form/Design Center i Malmö. Designcentrum i Jämtland-Härjedalen och Arctic Design Center i Skellefteå är de två nordligast belägna samverkansparterna som nämns i utredningen. I utredningen framhålls att den specialkompetens som idag finns på institutionerna inte får gå förlorad i en ny myndighet. Vi ser hur den redan nu behöver utökas med kompetens kring de skeenden som pågår i norr och urfolket samernas samt tornedalingarnas förutsättningar.

Om Moderna Museet, ArkDes och Statens Konstråd ska slås samman till en ny myndighet ser vi ett särskilt behov av att skapa en permanent representation i de nordligaste delarna av Sverige. Förankring i norr behövs för att ge uppdraget tydlighet och visa att man vill vara kvar över tid och arbeta på ett mer hållbart sätt än vad som kan uppnås genom begränsade nedslag i projektform. Om den nya myndighet som föreslås i utredningen ska kunna göra verksamheten tillgänglig för en bredare publik, krävs en fysisk nod för arbetet även i norr. För att utjämna nationella ojämlikheter kring hur tillgången till kultur ser ut krävs en tydlig och kontinuerlig statlig satsning på arkitektur, form, design, samtida och offentlig konst i norr, vid sidan om de stora infrastruktursatsningar som görs kopplat till utvinning av land och vatten. Detta är något som länge efterfrågats av kulturaktörer i norr. Här, över stora arealer i norra Sverige sker omfattande förändringar kopplat till ”gröna omställningar” och Europas strävan att bli mindre importberoende av mineraler och metaller. Ämnen som klassats som kritiska för samhället och välfärden. Men samhället och välfärden kräver också en närvaro av konst som både ifrågasätter, läker, debatterar och skapar andrum. Området hållbar samhällsutveckling och gestaltad livsmiljö kommer fortsatt att vara uppgifter för den nya myndigheten enligt utredningens förslag. Grunden för myndigheternas uppgifter inom gestaltad livsmiljö är idag formulerat inom ”det nationella målet för arkitektur, form och design”. Detta anger att arkitektur, form och design ska ”bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön”. Satsningar har gjorts på att visa samiska konst i internationella sammanhang och till inköp av verk av samiska konstnärer till samlingar i storstadsområden. Detta är bra, men att arbeta utifrån samiska perspektiv på plats i Sápmi har inte stöttats i samma utsträckning. Här finns ett behov av att arbeta mer förankrat för att möjliggöra verkligt inflytande över livsmiljöer som ska finnas att tillgå för kommande generationer, inte minst för unga samer men också för andra unga som ska leva i den miljö som just nu stöps om.

Vid etablerandet av en ny fristående verksamhet behövs inte nödvändigtvis nya byggnader. Långt mer effektivt är att samverka med redan befintliga organisationer, som bland annat Konstfrämjandet Norrbotten, Konstfrämjandet Västerbotten, Konstfrämjandet Västernorrland och Konstfrämjandet Jämtland. Med hjälp av de uppbyggda nätverk, lokaler och den kunskap som idag finns i norr kan arbetet med fördel anpassas till de stora ytor som de nordligaste regionerna utgör. Detta är ett sätt att motverka en av de identifierade riskerna som skrivs fram i utredningen; att den kulturella mångfalden i verksamheten, sett ur ett publikt perspektiv, kan minska då “en större myndighet kan leda till en likformighet och enhetlig syn på konst, arkitektur, form, design, offentlig konst och offentliga miljöer”. Att inkludera Sveriges nordligaste delar, och de svenska delarna av Sápmi i myndighetens arbete från start är avgörande för att skapa en livskraftig utåtriktad nationell främjandeverksamhet.

Om en ny myndighet som inkluderar tre idag befintliga verksamheter ska ta en ny form står de berörda organisationerna inför ett omställnings-arbete. Med anledning av en sådan eventuellt förestående förändring ser vi också en möjlighet att se över hur de nationella satsningarna ser ut och bör se ut framöver för att stärka myndighetens nationella arbete, geografiska närvaro och kompetens. Något det redan nu finns ett stort behov av att göra och där Konstfrämjandet står redo att bidra. Helst ser vi dock att de tre myndigheterna förblir självständiga och att Konstfrämjandet och Moderna museet tillsammans får ett samverkansuppdrag för att stärka konsten i Sveriges norra delar.