Varför finns ingen särskild dag då vi firar folkrörelsernas betydelse? Konstfrämjandet, bildat 1947 är en del av den bildningsrörelse som organiserade arbetare med början kring de sista decennierna av 1800-talet, driven av en strävan att erövra makten över sina liv.
I år har Konstfrämjandet firat 75 år och därför har vi låtit tre personer med olika erfarenheter av folkrörelse berätta vad begreppet innebär för dem: aktivisten och författaren Gunilla Lundahl, konstnären Ingela Johansson och Konstfrämjandets Per Hasselberg.
Bakgrund:
I Sverige har begreppet folkrörelse haft ett större genomslag än i något annat land och fått en delvis varierande betydelse. Svenska Akademiens ordbok, SAOB, tar 1928 upp folkrörelse som ”strävan som omfattas av hela folket” alternativt ”dess bredare lager”.
Allt från fackföreningar och miljöaktivister till husockupanter eller publiken på stora sportevenemang använder sig av begreppet om sig själva. Tre rörelser spelade en särskilt viktig roll för Sveriges demokratisering under 1800- och tidigt 1900-tal: Väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen – de klassiska folkrörelserna eller de gamla folkrörelserna. De hade en landsomfattande verksamhet som bar fram det demokratiska genombrottet tillsammans med rösträttsföreningar och gemensamma demonstrationer på första maj och andra tillfällen som enade olika samhällsgrupper och rörelser och partipolitiska strävanden. Andra viktiga rörelser: Kooperativa Förbundet (KF), Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen, Feminisim, fredsrörelsen, miljörörelsen och antirasistiska rörelsen. Samt givetvis Folkrörelsernas Konstfrämjande, en landsomfattande organisering kring främjandet av lokala initiativ i alla de former som konsten kan gestalta sig.
(Källa: Bl a Wikipedia)
Här är tre röster om folkrörelsens väsen
Ingela Johansson, konstnär och författare bl a Strejkkonstsamlingen. Utställningar på bland annat Södertälje konsthall, Tensta konsthall m m.
“Folkrörelse…det är något som jag upplever hotat idag med det nya politiska klimatet men som en gång stod för ett inflytande som människor tillkämpade sig genom organisering. Jag växte upp i en starkt socialdemokratisk bygd med utbrett föreningsliv, jag fick ibland hänga med min kompis och hennes mormor på Verdandi, en politiskt obunden nykterhetsorganisation. Jag tror de serverade gratis fika. Vi behöver fler folkliga inkluderande miljöer men vilka är folket idag? ”Folket i rörelse”, folket känns inte som någon horisontell rörelse längre och hur rör det sig politiskt idag här i Sverige? Det kanske inte är genom de traditionella, gamla, politiska folkrörelserna vi finner gemenskap längre utan på andra platser som kolonilotten. Vad jag vet är att det växte fram dugliga politiker genom folkrörelsen en gång i tiden såsom Bengt Göransson. Vi får inte glömma det.”
Gunilla Lundahl, författare, aktivist, curator, journalist och 2022 års mottagare av Konstfrämjandets pris Bror Ejve-stipendiet.
“Vad är folkrörelse för mig? Om äldre folkrörelse handlade om att förvärva rättigheter, kunskap och tillgångar, så handlar många av dagens folkrörelser om att försvara, kommunicera, bygga nätverk och knyta samman, dela. Om rum för möten var tillgångar som höll ihop äldre folkrörelse, så har det digitala nätet blivit ett snabbare, kallare och opålitligare redskap idag för att samla kraft till förändring. Om äldre folkrörelse riskerat att stelna i formaliteter och egenvärde, så krävs av dagens rörelser en ständig synlighet för att inte blåsa bort. För mig handlar folkrörelse nu om att erövra obokade platser för att i stort och smått ge synlighet åt alternativa livsformer som ger hopp om att en annan värld är möjlig. Lek och
allvar.”
Per Hasselberg, verksamhetschef Folkrörelsernas Konstfrämjande, konstnär och grundare av Konsthall C i Hökarängen
“1947 grundades Folkrörelsernas Konstfrämjande med mottot ”Konst för alla”. Det kaxiga, spretiga, alldeles för stora uppdraget finns kvar. Trots att samhället förändrats, liksom som konsten, och trots konstupplevelsens beroende av sammanhang, samhälle och tid så lyder Konstfrämjandets 75åriga portalparagrafspoesi fortfarande.
Men vad betyder Konst för alla idag? Ett svar börjar med ett inte: Konsten är inte det vi sätter på väggen, konsten är ett sätt att tänka om samhället. Frågan är för vem. Rättvisa och demokrati är inget vi kommer på på egen hand. Att hitta alternativ kan upplevas som en lyx för den som är trängd men kreativiteten kan ha stor betydelse. Att ta ett steg tillbaka och tänka efter kan rädda oss från tunnelseende. Och när vi tänker tillsammans gör folkbildningen ibland oss till en folkrörelse. Ibland gör folkrörelser samhällsförändring. Det är konsten att tänka om samhället. Alla gör det, mer eller mindre medvetet. Vi kan förändra, precis som folkrörelserna gjort. Med folkbildning och konst gör vi oss själva rättvisa.”